Skogsvallen

Grattis. Grattis till alla er som läser detta. Ni är precis i början av trilogin som troligen är den mest efterlängtade i världshistorien. Det är dags för del tre i Sagan om nio Retards i Sälen.

Lördagen började med en rejäl sanering efter gourmanderna Sword och Alteblad. Vissa av lokalvårdarna fräste åt asen (Sword och Alteblad). Jag (Micke) var faktiskt relativt lugn. Jag försökte se mig själv i svinens ögon och förstod att det lika gärna kunde ha varit jag. Dumt att kasta pil i en kuvös lixom. Efter att Jorrocop hade fått en ny Tex-Mex Pizza så satt han på bastun. Den stod på till klockan till en bra bit efter lunch. Utan att någon använde den givetvis. Sälens varmaste stuga tillhörde oss. Jag, Gåre och RockRoland bestämde oss för att ta en promenad i solen. De andra tog det piano. Sagt och gjort begav vi oss ut. Jag och Gåre skrattade högt när vis såg att det fanns en barnbacke som hette Rolle. Efter några smädeord mot Roland inmundigades lunch på McDonalds. Vi kom hem runt klockan 14:00 och det började vankas Afterski. Sexlingen Jag, Gåre, Roland, Alteblad, Krall och Sword ställde upp för laget och gick dit. Det var ungefär samma visa som gårdagen. Ett par tillbringare med bärs beställdes in och det där töntiga Coverbandet Patricks Combo spelade. Halv fem var det slut på skiten och alla gick hem i splittrat trupp. Räkan gick sist.

"Bered väg! Jag har bajsat på mig!!" skrek Räkan. Detta vill jag poängtera är helt sant. Den sockersöta lilla pojken hade fått enorma tarmproblem så att hans undies hade fått ett lätt stänk av färgen brun. Detta var startskottet till kvällens schabrak. Bastun sattes på och jag, Gåre, Jorrocop och Adolf var inne så snabbt tempen hade stigit högre än 45 grader. Efter någon timme kom någon på den briljanta idén att dra på vatten på aggregatet utav bara helvete tills någon inte pallade längre. Som de unga hingstarna vi är så började testet. Hur varmt och hur hög luftfuktighet skulle vi klara. Jag har för mig att det blev dött lopp. Fast detta lilla test kom senare visa sig vara avgörande för den resterande kvällen.

Vi hade bokat bord på ett ställe som hette Majken. Där skulle vi se på Melodifestivalen. Vi denna tidpunkt började Adolf och Jorrocop bli rejält trimmade. Någon av dessa två svärmorsdrömmar fick för sig att rummet bredvid vårat var en korvmoj och Jorrocop passade även på att kalla servitören för "Jävla Hora". Klockan 21 blev vi nästintill utkickade från stället. Väl vid utgången blev Sword hånad av en sexåring. Jävla skåning lixom. I vår lilla skunkstuga var det glada miner. De alltid lika trevliga herrarna LillSword och Anväg tittade förbi. Något jag glömt att berätta är att Ekdonk hade tagit ett par tabletter för att lindra sin trasiga fot. Ekvationen "X antal piller * X antal bärs" började visa resultat. Ekdonk höll hov och underhöll oss andra med sina dancemoves (som bland annat innefattade fiskaren, pizzabagaren, chaffisen, pingisspelaren och David Lega) och sina små fräckheter. Någon timme innan midnatt var det äntligen dags för den mytomspunna köttfabriken HC. Nu jävlar skulle vi som inte varit där än få snön att smälta. Några överladdade herrar vid namn Adolf och Jorrocop hade vid denna tidpunkt somnat in. De följde inte med denna natt heller.

Inne på HC blev det ett rejält holabalola. Räkan stack iväg på de heta dansgolven där Adam Tenstas spisas. Samtliga andra tog det lite piano och körde barhäng. Sen gick vi till soffdelen. Här kom det två stycken 18-åriga tjejer från Danderyd fram till mig. Efter någon minut vifftade jag bort dem och en fullkomligt ursinnig Sword sprang fram till mig, "Vafan, är du helt dum i huvudet. Jag har lust att nita dig din dumma jävel. Man gör inte så. Passa vidare i fall om de inte duger". 10 minuter senare beger sig hela samlingen av retards ner till pissoaren för att lätta på trycket. Här fick Sword en uppenbarelse. Han stod och höll i sällskapets största kuk när han kollade i spegel. Och han gillade inte det han såg. Han var trött på sitt liv. Han ville inte längre hänga på nattklubbar och spela spelet. Han knäckte det underbara citatet "Nästa gång jag dejtar en tjej ska jag ge henne en chans.". Efter uppenbarelsen på toan gick de flesta in i schlagerbaren. Där alla töntarna hänge. Passande för oss. Efter att Ekdonk lärt oss nya shyssta moves så sparde vi inte på krutet. Fyfan. Klockan två stängde stället. För dåligt tyckte vi. Räkan ville inte med. Sword vinkade av nattlivet och vi satte oss i en taxi och åkte tillbaka till den blåa byn. Skulle vi sova? Nej. Skulle vi dricka öl? Ja.

Kvartetten Micke, Gåre, Krall och RockRoland bestämde sig för att bestiga backarna. Nu jävlar skulle det åkas pulka och stjärtlapp och pimplas bärs i varje litet snowboardhopp. Väl tillbaka i stugan märkte vi att Räkan var tillbaka och i sin hand hade han en micropizza som inte var hans. Nu jävlar ska den lilla pizzatjuven få. Nu kunde inte Pappa Eilif betala honom ur denna situation. Hetsiga som få sprang pulkaåkarna fram mot Räkan och sa eller snarare skrek "Den där pizzan är inte din!". Lite töntigt så här i efterhand, men just då handlade det mycket om heder. Lite verbala påhopp kom som påföljd och efter någon minut så samtliga hade lugnat ner sig kom bomben. Räkan hoppade på Samuel. Samuel svarade direkt. De två tungviktarna kollade varandra i ögonen och började le, "Jag älskar dig". Istället för blodvite blev det hela tumultet ett roligt minne. Något vi skrattade åt. Det blev pricken över i:et.

Söndagen bestod av packa stugan. Städning hade vi redan beställt. Vid lunch bar det tillbaka till Karlstad igen. Resan bestod av missade poliskontroller, sveda i baken och minnen för livet. Tack och hej Burton, horibellt och dyngdyng. Tack och hej dumma jävla Sälen.

Det rycktas redan om att "Retards on Tour" kommer vara på vägarna snart igen. Eller vägarna, denna gång ska vattnet få smaka hur urin från Karlstad smakar.

/Micke