Skogsvallen

                                  

Jules stack till jobbet runt sju-tiden och jag låg som vanligt kvar och snoozade till klockan elva då jag kände mig manad att möta den sjuttonde december. Klev upp, bryggde mitt kaffe och läste blaskan på nätet som vanligt. Flanerade genom Borås stadskärna på min morgonenliga promenix. Glad som fan i hågen eftersom Arsenal pissat öppet på tvivelaktiga Chelsea i söndagens Londonderby, och därmed som vanligt återtagit sin förstaplats i Barclays Premiership. Jag led lite med Pool som gjorde en fantastisk insats mot de röda jävlarna men dessvärre inte lyckades få hål på en minst sagt darrig Van der Sar. Kommer till jobbet och börjar slita som fan, as usual.

Runt 17tiden plingade telen och det var reg.chefen som ringde, stressad som få och lika lycklig som alltid. han erbjöd mig en biljett till mannen som toppar mångas lista över vem man skulle skjuta om man fick en pistol innehållandes en kula; Marilyn Manson...

Först tänkte jag; Vad i helvete ska jag på en M. Manson- konsert att göra, men sedan tänkte jag att fan. Gratis är ju alltid jävligt gott och det kan sammanfattas med...

Jag var kanske inte en av de som stod och hoppade och skrek då jag kanske overall hört ca, en Manson- låt i hela mitt liv och överlag haft otroligt svårt för honom (förutom i dokumentären bowling for Columbine). Däremot vart jag oerhört glatt överraskad över hur förbannat, jävla, dyngbra han var live. Det var förmodligen inte en av de bästa konserterna jag sett, men den finns lätt med i topp om man skall se till positiva överraskningar.

Under konsertens gång hann många tankar cirkulera....

-> Hur många gånger han egentligen sade ordet; FUCK?

-> Hur många vilsna kids han är en fantastisk förebild för och dessutom hjälpt genom sina väl genomtänkta texter och oerhört hårda musik som träffar en rakt i bröstet?

-> Hur många gånger han välte sitt mickstativ och kastade micken i golvet för att sedan få en ny?

Detta är bara några få saker som han genomflöda min sinnesförvirrade skalle.
Marilyn är dock en perfektionist och det märks. Alla som arbetar omkring honom verkar ha strikta regler att förhålla sig till. ni vet de där scenarbetarna som alltid spriger in och ställer upp mickstativ, (jävla hjältar för övrigt) byter gitarrer, mm jobbade så otroligt disciplinerat och snabbt att de bara syndes som en skugga när de ingrep. Trots detta vara mr. Marilyn inte nöjd och jag skymtade att han skällde ut någon av dem mellan några av låtarna för något fel han hittat men som en annan hade fått leta efter ett bra tag om man fått en sk. Reverse angle.

Jag har förändrat min syn på detta fenomen till karl. Jag skall nu bli gothare... Nej, kanske inte riktigt, men däremot kanske jag kommer tanka ner någon platta (lagligt givetvis) till att börja med för att fördjupa mig ytterliggare.
Jag ser numera Marilyn Manson som en stor förebild för unga vars liv inte gått den väg de önskat, de som är olyckligt kära och de som har någon annan form av problem, eller de som gillar bra musik.

Tack Marilyn för en fantastisk afton...


Kvällens citat: "You're worse than Lindsey Lohan's dirty vagina..." - Marilyn till publiken då han är nöjd över deras entusiasm.


Har ni också blivit lika positivt överraskade som jag när ni underskattat någon eller något???? berätta

Vad tycker ni om Manson, som människa och som artist???? berätta

/BAKKEN