Skogsvallen

                                  

Jules stack till jobbet runt sju-tiden och jag låg som vanligt kvar och snoozade till klockan elva då jag kände mig manad att möta den sjuttonde december. Klev upp, bryggde mitt kaffe och läste blaskan på nätet som vanligt. Flanerade genom Borås stadskärna på min morgonenliga promenix. Glad som fan i hågen eftersom Arsenal pissat öppet på tvivelaktiga Chelsea i söndagens Londonderby, och därmed som vanligt återtagit sin förstaplats i Barclays Premiership. Jag led lite med Pool som gjorde en fantastisk insats mot de röda jävlarna men dessvärre inte lyckades få hål på en minst sagt darrig Van der Sar. Kommer till jobbet och börjar slita som fan, as usual.

Runt 17tiden plingade telen och det var reg.chefen som ringde, stressad som få och lika lycklig som alltid. han erbjöd mig en biljett till mannen som toppar mångas lista över vem man skulle skjuta om man fick en pistol innehållandes en kula; Marilyn Manson...

Först tänkte jag; Vad i helvete ska jag på en M. Manson- konsert att göra, men sedan tänkte jag att fan. Gratis är ju alltid jävligt gott och det kan sammanfattas med...

Jag var kanske inte en av de som stod och hoppade och skrek då jag kanske overall hört ca, en Manson- låt i hela mitt liv och överlag haft otroligt svårt för honom (förutom i dokumentären bowling for Columbine). Däremot vart jag oerhört glatt överraskad över hur förbannat, jävla, dyngbra han var live. Det var förmodligen inte en av de bästa konserterna jag sett, men den finns lätt med i topp om man skall se till positiva överraskningar.

Under konsertens gång hann många tankar cirkulera....

-> Hur många gånger han egentligen sade ordet; FUCK?

-> Hur många vilsna kids han är en fantastisk förebild för och dessutom hjälpt genom sina väl genomtänkta texter och oerhört hårda musik som träffar en rakt i bröstet?

-> Hur många gånger han välte sitt mickstativ och kastade micken i golvet för att sedan få en ny?

Detta är bara några få saker som han genomflöda min sinnesförvirrade skalle.
Marilyn är dock en perfektionist och det märks. Alla som arbetar omkring honom verkar ha strikta regler att förhålla sig till. ni vet de där scenarbetarna som alltid spriger in och ställer upp mickstativ, (jävla hjältar för övrigt) byter gitarrer, mm jobbade så otroligt disciplinerat och snabbt att de bara syndes som en skugga när de ingrep. Trots detta vara mr. Marilyn inte nöjd och jag skymtade att han skällde ut någon av dem mellan några av låtarna för något fel han hittat men som en annan hade fått leta efter ett bra tag om man fått en sk. Reverse angle.

Jag har förändrat min syn på detta fenomen till karl. Jag skall nu bli gothare... Nej, kanske inte riktigt, men däremot kanske jag kommer tanka ner någon platta (lagligt givetvis) till att börja med för att fördjupa mig ytterliggare.
Jag ser numera Marilyn Manson som en stor förebild för unga vars liv inte gått den väg de önskat, de som är olyckligt kära och de som har någon annan form av problem, eller de som gillar bra musik.

Tack Marilyn för en fantastisk afton...


Kvällens citat: "You're worse than Lindsey Lohan's dirty vagina..." - Marilyn till publiken då han är nöjd över deras entusiasm.


Har ni också blivit lika positivt överraskade som jag när ni underskattat någon eller något???? berätta

Vad tycker ni om Manson, som människa och som artist???? berätta

/BAKKEN

Album: "Sweet Trade" med The Poodles.
Musikstil: Rock för den stora massan.

 

Hårdfakta:
Antal låtar: 12 stycken.
The Poodles, är inte det töntigaste bandnamnet någonsin? Troligen är så fallet. Bandet består av Jacob, 2*Pontus och någon som heter Kicken. I sin begynnelse var de ett coverband och jag tycker det är kul att hårt jobb leder någon vart. I min forna privata blogg skrev jag en gång såhär om Pudlarna, "Ett tips till er är att starta ett coverband, lira på logdansen, bli pappaledig och börja spela på trav. Jag. Kan. Inte. Ta. Er. På. Allvar.". Men som sagt, en man är inte en man om han inte kan ändra sig.
Hur är låtarna: Radioanpassat är nog en ganska bra förklaring.

Kommentarer: Här kommer en till recension av den tvivelaktiga Svana och än en gång kastar han sig naken mot vargarnas hungriga käftar. Visst, här har vi ett band som står på tungan i kommersialismens käft och håller på att trilla ner i magen, men sätt er själva i deras situation. Jag skulle till exempel kunna sälja Gåre för en mindre summa pengar till en bulgarisk kulstötarkvinna en månad. Där han skulle ställa upp som älskare, plocka potatis, vaxa hennes rygg. Tillbaka till själva recensionen så är vissa av låtarna klart vänliga för mitt döva musiköra.

Kuriosa: Det var tidigt 2000-tal och jag och mitt fruntimmer Nicole var på den lokala köttmarknaden Arena för att svinga både ben och bägare. Ett band var där, iförda de tajtaste spandexbrallorna jag sett, de framförde feta rockklassiker, bandet hette The Poodles och de var kungar den kvällen. En av de sista låtarna var Bob Dylans smällfeta hit "Knockin´on heavens door", och givetvis dansade jag och Nicole tryckare. Självklart hade jag mina händer på hennes rumpa, ni vet så där femteklassigt. Mitt i låten fick jag en svettig handuk i ansiktet. Det var sångaren Jacob som kastade ut den, troligen var målet en söt tjej, men istället hamnade den på en ganska fulltankad Mikael. De tre brudarna som stod bredvid mig tindrade med sina ögon och en blond tjej fick handuken. Jag och pudlarna go way back som man säger i staterna så att säga.

Bra låtar: "Seven Seas", "Streets of Fire" och "Band of Brothers" sticker ut.

Betyg: av

/Micke

 

Hårdfakta:
Antal låtar: 11 stycken.
Magnus Uggla, är inte det den där grymma snubben i peruk? Exakt. Magnus är en gammal punkrebell som vuxit och blivit en svensk nationalskald i sin finaste form.
Hur låter låtarna: Pompa och ståt, fylla med grabbar och efterfest på någon balkong. Ni kommer känna er som hemma.

 

Kommentarer: Grymt album! Det är gasen i botten från låt Ett till sista tonen i den blytunga schlagerrökaren "Kung och fosterland". Låten "Åh, vilken härlig dag" börjar med ett par rejält tunga gitarriff, genialiskt! Egentligen finns det inte mycket att orda om. Spring och köp!!

Kuriosa: Ända sedan dunderalbumet 35-åringen släpptes så har Magnus Uggla varit en av mina stora idoler. Jag minns när jag som sjuåring gick tillsammans med min kusin och pratade om hur Magnus vågade sjunga sådana provokativa texter som "Pissfitter", "Sura tanter" och "Jag mår illa". Varje gång jag känner lyssnar på en ny platta med Sveriges mest glasögon pryda artist så blir jag alldeles varm inombords. Lite som första fyllan, eller första gången man fixade en lyckad penetration.

Bra låtar: "Pärlor åt svin", "Coverbandens förlovade land" och "Tvättbrädat" är kanonhits.

Betyg: av

 

/Micke

Album: "Dreamin´ In a Casket" med Hardcore Superstar.
Musikstil: GBG-rock and roll.

Hårdfakta:
Antal låtar: 12 stycken.
Hardcore Superstar, vilka är det? Hardcore Superstar är ett rockband från Göteborg. Det förra och tillika självbetitlade albumet Hardcore Superstar blev en succé. Sångaren heter Jocke Berg och är enligt mig bra mycket bättre än muppen i det självmordtrallande kollektivet KENT.
Hur låter låtarna: En distad gitarr, tung bas, härligt slagverk och en plattångad sångare. Ibland behövs inte mer för att lyckas. Tänk på det pojkar.

Kommentarer: Efter att förra skivsläppet blev en bomb så var givetvis förhoppningarna på detta album högt ställda. Hardcore Superstar är ett populärt inslag på förfesterna. Det nya albumet "Dreamin´ In a Casket" når inte riktigt upp till samma nivå. Eftersom den förra recensionen jag gjorde blev en succé så fortsätter jag att slänga lite med mina sylvassa tangentfingrar. Jag citerar Skogsvallens egna rockstjärna Tore Terror som kallar Hardcore Superstar för ett "icke originellt skitband". Tycka vad man vill om detta men faktum kvarstår är att detta "skitband" har sålt ett par miljoner album. Tore har -vad jag vet- inte sålt några större kvantiteter.

Kuriosa: Min vän Ekdonk hade sin vana trogen att bli för berusad på en H/S spelning för dryga två år sen. Givetvis kom han i närheten av dessa grabbar och truten gick minst sagt i ett. Det hela slutade med diverse meningsskiljaktigheter och trummisen i bandet började slänga flaskor efter honom. Fem minuter senare fick Ekdonk stryk av en tjej efter att ha kallat Sarre för idiot. Sarre var inte närvarande vid detta tillfälle och ska betraktas som oskyldig till hela tumultet.

Bra låtar: "Sorry For the Shape I´m In", "Need No Company" och "Dreamin´ In a Casket" sticker ut.

Betyg: av

/Micke

Album: "The Unattractive Revolution" med Crash Dïet.
Musikstil: OKEJ-Rock.

Hårdfakta:
Antal låtar: 11 stycken.
Crash Dïet, vilka fan är det? Crash Dïet är Sveriges svar på det kolasnortande LA-bandet Motley Crüe. De fick sitt stora genombrott 2005 när deras debutalbum "Rest in Sleaze" släpptes. Samma år spelade de in en reklamfilm för telecomjätten TRE. Efter ett dödsfall 2006 splittrades bandet. Efter att sorgen hade lagt sig reste bandet sig upp från askan och sökte en ny sångare och hittade superhunken Olliver Twisted från Finland.
Hur låter låtarna: Skitigt, pudrigt och hårspray.

Kommentarer: Den förre sångaren och tillika gitarristen Dave Leppard dog under mystiska omständigheter år 2006 och ljudet har förändrats sedan dess. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Den största skillnaden är att Söta Martin är ensam på gitarren och jag tycker att Crash Dïet förlorar på det. Detta album skulle vara grymt om inte den tyngden saknades. Hursomhelst är produktionen skitbra och hur häftigt är det inte att bensjuka Mick Mars har ett finger med i spelet. Säkert kommer alla proffstyckare såga albumet, men jag tror att detta album kommer att växa. Hoppas att bandet håller live den 20 oktober...

Kuriosa: Trummisen Eric Young är utbildad kock, där afrikansk mat är en favorit.

Skön låt: Det känns som att "Falling Rain" och "Bound to be Enslave" kommer bli en ofta spelad låt på förfesterna i höst.

Betyg: av

/Micke