Skogsvallen

Ja, så kan man kanske bäst beskriva denna dag.
Började dagen med flera olika missar och tabbar på jobbet, det va borttappade fakturor, glömda paket och diverse andra snedsteg.
Rörde mig i Karlstads innersta delar med min varubuss idag och dagen blev inte bättre av att det där kryllade av olika urtvättade mjukisbrallor i alla dess olika, fruktansvärt fula slag. FY FAN! Tror jag ser fler och fler och retar mig mer och mer på det för varje dag. Nej om man kanske skulle starta ett nationellt upprop för att få bort dessa plagg från våra gator och torg.
Detta irritationsobjekt är i konkurrens med feta människor som köper fet mat, chips godis etc. Mitt förakt för detta började förövrigt i åttan-nian på vår gamla kära Norrstrandsskola, när jag såg en massa överviktiga sjundeklassare springa och ställa sig i cafeteriakön så fort tillfälle gavs. Skolans styggaste och fetaste personer ville bli ännu fetare. VARFÖR?
Jaja, tror ni har förstått min ståndpunkt i dessa två världsproblem.

För att istället återgå till min dag så fick jag en smärre chock när jag klev innanför dörren här hemma. På golvet låg en handskriven lapp med texten: "-NU ÄR DET FÄRDIGT FÖR DIG!" Jag fick en stor klump i magen, benen började darra och jag kände hur det blev blött längs byxbenen. Dörren låste jag omgående och tankarna snurrade på vem det kan va som vill mig illa och hur man kan behandla en mänsklig varelse på detta vis.
Hmmm...Det kanske är någon som spelar mig ett så kallat spratt tänkte jag och började ringa runt till potentiella förövare. Överst på min lista stod Johan Adolfsson, som jag visste hade varit ledig under dagen och mycket väl kunde haft tid för detta illdåd.
Allas vår skrattade sig nästan harmynt när jag berättade vad som just inträffat, men bedyrade sedan sin oskuld. Jag trodde honom och kom sedan på att Roberth "Boris" Olsson och hans kollegor på HSB har hand om skötsel och reparationer i min bostadsrättförening. Så jag ringde den blivande DILF:en som han vill kalla sig själv. Han nekade till en början och påstod att han varit på ett annat bygge idag och frågade om jag inte borde fundera på att polisanmäla. Nu började jag om möjligt bli ännu mer nevös och olika potentiella tillflyktsorter ploppade för ett ögonblick upp på min näthinna. Bland dessa var nog Vänacka det starkaste alternativet.
Roberth var dock "snäll" nog att innan samtalet avslutades, erkänna att det varit han som stått för detta rabalder.
Jag lovar, sällan har jag dragit en större suck av lättnad.
Hur hade Samuel reagerat i denna situation är frågan jag nu ställer mig!?

När detta sedan tack och lov var ur världen tog dagen sin vändning. Det börjar med att min gamle vapendragare Johan Karlsson ringer och gratulerar mig till lägenheten jag varit med och bjudit på de senaste dagarna. Det visade sig nämligen att det var han jag slogs med in i det sista om min blivande rövarlya.
Mycket riktigt, precis när jag pratat klart med Johan så ringer sedan mäklarn och gratulerar till vunnen budgivning.
Så nu är det alltså klart mina herrar, i januari styr jag mitt lass till Ulvsbygatan för att joina ert frukatde brödraskap. Tråkigt bara att behöva "slåss" mot en kompis om nytt boende men jag får tacka för en god match Karlsson.

Kvällen fortsatte sedan i denna positiva trend i och med att Johan Adolf tittade förbi. Tillsammans drog vi ett par pilsner och frossade sedan i mål när Liverpool krossade Besiktas med hela 8-0. Det har man inte varit bortskämd med som Liverpool-supporter på senare tid.

Från moll till dur alltså!

Nu blir det sängen och senate Café. Behöver vila hjärnan efter en sådan här dag så att jag förstår vad de säger borta i Töcksfors imorgon.


You´ll Never Walk Alone!
/Svärd