Skogsvallen

Vi var 23 Carlingssjälar anmälda, men bara en ynka handfull kamrater möttes upp inne på Trädgår'n dit Linus så snyggt fixat guestlist och gratis inträde. Jag tog tillfället i akt och ringde runt till folk i min telefonbok och fick med mig den gamle hjälten från Skattkärrs IF, Anders, som numera inte heter Carlsson, utan Bjelle. Ett riktigt artistnamn om ni frågar mig.

Kvartetten Sahara Hotnights har existerat sedan någon gång på mitten av det forna 90talet och har släppt fyra album. Det senaste i raden "What if leaving is a loving thing"  tillsammans med föregångaren "Kiss and Tell"  ses som bandets två bästa och det kan jag glatt hålla med om.
Sen kan man diskutera i huruvida bra det är och om det verkligen förtjänar all den uppståndelse som dessa flickor har fått. Jag skulle vilja citera Linus då han på Trädgårn's toalett sade: "Jag tycker inte musiken är speciellt bra men jag tycker basisten är snygg som fan!"
En ganska bra sammanfattning av bandet och dess musik.
Flickorna drog igång någon gång strax efter klockan 22 och de började med deras senaste hit; "Visit to Vienna", och trummorna ljöd högt och deras lena röster snurrade sig fint in i öronen, och det var väl egentligen det som var bra. Både jag och Anders tröttnade ganska snabbt efter denna inledande visa och började skruva på oss litegrann.
Det jag kan säga är att jag diggar faktiskt deras senaste platta som är som en femtiotalsrock-skiva, men helt bestående av det kvinnliga slaget. Den gungar och är småtrevlig att lyssna och tralla på när man sorterar jeansen på jobbet.
Helt klart höjer sig nivån lite när det blir live och frontkvinnan Marias silverbyxor höjer ju showen lite extra. Men jag skulle nog ändå vilja säga att det slutar där. Man bjuds aldrig på det där lilla extra som man alltid suktar efter när man står och stampar takt på en konsert/spelning

Sahara Hotnights lyckas inte få det kalla Göteborg, att bli lika exotiskt och varmt som deras, ändå jävligt snygga bandnamn. Visit to Vienna, Cheek to Cheek och Neon Lights är de enda låtarna som fortfarande snurrar lite i skallen. Sen om det berodde på konserten eller på grund av att jag diggar dem från skivan det vet jag inte.

Senast jag såg ovansagda var min debut på Nöjesfabriken i Karlstad. Då var det också gratis, Joe stack hem tidigare på grund av huvudvärk och jag rökte min första cigg som jag fick av backklenoden och stofilen Högga. Precis som det var då, var det också nu. Jag tänkte mer på om cigg egentligen är gott efter konserten, än vilken låt jag tyckte var bäst.

Jag kan nog hålla med Linus om att jag tycker inte musiken är så bra men att basisten är jävligt snygg.
-> Hon i sin tur heter; Johanna Asplund som en gammal klasskamrat och kär vän som jag senast träffade på en annan kär väns begravning.
Ni ser, Det finns inte mycket gott att associera till...

Sahara Hotnights vinner mycket på att det är sexigt med fyra snygga brudar som spelar rock n'roll och verkar i och med sin hype skapat någon slags "Girlpower"-thing, då alla tjejer jag såg rockade som F när en annan, tillsammans med alla andra "män" stod lugnt och stilla och, diggade.

Det blir två iskalla HB av fem!!!

 

/BAKKEN